Idag var vi ute på den blåsigaste båtturen ever! Det blåste så hårt att mina absoluta favvissolisar åkte av. Det sög. De var dessutom oersättliga. De var min farmors mammas en gång för länge sen. Vem vet, Karma kanske existerar? Kanske var jag värd att förlora dessa, kanske har jag gjort något dumt som gjort mig förtjänt av det? Hoppas inte det.

På radion imorse pratade de om humor och ironi. Kom då och tänka på att ironi och syre fungerar ungefär likadant på mig. Jag behöver båda delarna för att överleva. För självironi, det kommer man långt på!