Mamma och jag pratade lite idag om livet och jobb och så. Hon har velat byta jobb ganska länge men inte tagit tag i den saken ännu. Ansvaret ligger ju anbart hos henne. Detta måste betyda att en bit av henne vill jobba kvar där hon är nu. Hade hon verkligen velat byta, på riktigt hade hon förmodligen redan gjort det.

Jag tror det ligger någontinhg i det. Vill man någonting innerligt så göt man det på en gång. Drar man på det så finns det en liten bit av en själv som ligger och tvekar. Som de vuxna säger: Man är sin egen lyckas smed. Det kan ligga någonting i det.

Nu är det full packningsrus i Hannas huvud som gäller. Små tandkrämstuber och torrshampo hit och dit. Mitt i peace&loveshoppingen sprang jag på ett par astuffa skor. Jag är ju inte mer en tjej, så jag köpte de.