Jaha, nu har man gråtit på gullmars oxå, vilket inte riktigt var meninegn. När jag kände att det började komma försökte jag hålla tillbaka, men som vanligt höll det inte hela vägen, utan brast. Gråta på offentlig plats e nog inte riktigt min grej. Det måste varit ett av de jobbigaste samtalen ever vi har haft genom de 14 åren. Det kan hända att jag var dum i högstadiet och inte förstod allt, men vissa kanske behöver få ALLT serverat för att hajja läget. Trots mycket knasiga ord och meningar fattar jag nu hur det var och att det i sin tur har lett till varför det är som det är idag. Ett undermedvetet någonting eller nått. Det känns skönt. Jag älskar dig verkligen, så in i helvete. Men jag är och var inte dum i huvudet. Och jag kommer förmodligen aldrig bli det heller, inte medvetet ialla fall.

" Det är som att klara alla banor på supermario och nu har vi klarat ahela spelet fast vårt pris är bästis för livet!"

På vägen hem var det engrinig jävla busschaufför. Innan han åkte iväg var tre personer tvugna att gå av bussen. Surskalle. Jaja, nu ska jag nog börja packa till småland och bestämma outfit till ikväll. Det sistnämnda blir nog svårare.